Ett bloss?

Okej, bloggen, jag har varit ond. Ett elakt litet troll. Världen snurrade på och jag tappade fånget om verkligheten (okej, om bloggen) och jag ber väldigt mycket om ursäkt. Om jag har några läsare kvar så vill jag bara säga hur fantastiskt fina allas kommentarer varit och hur jag uppskattar dem hjärtligt. Och jag vill också säga att jag är ledsen att jag gjort er alla besvikna, men jag kommer med fredspipa.

Vill ni ta ett bloss?

Så mycket har hänt. Vi har haft Homecoming-vecka och Homecoming-dansen (vilket var mer som sexornas disco, men samtidigt löjligt, löjligt kul.) Jag gick med Dominic från min Algebra-klass – och nej, han är inte en av mina in-Sweden-do-you-hunt-polarbears-and-have-unlimited-amounts-of-sex-pojkar som njuter av att stirra mig i nacken under långa matteprov. Hanna gick med en liten morotstopp från tionde-klass och Josie drog med sin pojkvän Matt.  Vi dansade och drack Pepsi i mängder medans Rektor Snaza gick runt med ett måttband för att mäta the proper 16 inches between females and males. Han gav till och med ett litet avskräckande tal innan dansen om var händer skall befinna sig och var de icke skall befinna sig.  Vi har haft Homecoming-paraden likaså, en rent surrealistisk upplevelse där elever från skolan bygger så kallade floats, dekorerade paradvagnar, och drar genom stan. Jag hade min alldeles egna float, The Exchange Student Float, och satt i lasten på en smör-gul pickup med små svenska flaggor på tejpade runt hela bilen.

Seth och Allwin var med och byggde freshmans float (Familjen Addams, Seth var omåttligt stolt för sin prestation som Saken). Juniornas float var Dukes of Hazzard.

Jag har haft en lång vecka hittills. Idag försvann hela förmiddagen då alla juniors gjorde ASVAB-testet i skolans gym, ett långt komplicerat test som för tankarna till nationella proven, bara mer fokuserat på matematik och mekanik.  Jag, till ingens överraskning, kunde förstås inte ett enda svar på mekanikfrågorna och klarade mig en hårsläng ifrån att bränna fingrarna i mattedelen. ASVAB-testet är något man som junior måste ta, men påverkar inte ens betyg något. Tanken med ASVAB är att rekrytera unga till den amerikanska militären (South Dakotas National Guard ligger vägg i vägg med Milbank High School).  Jag satt mest och ritade små smilisar i marginalen (något jag ångrade då den snygga artonåriga sergeanten skulle samla ihop alla papper gav mig en misstänksam blick, och när han väl vände som om för att gå, kunde jag höra ett lågt mumlande av weird Swedish communist.) Jag, inte så värst intresserad av att bomba folk i Mellanöstern, tillbringade min tid med att spana in sexiga män i militärkängor.

När detta var avklarat fick vi alla gå hem. Jag hängde med Josie, hennes pojkvän Matt och Jessica till Subway för lunch. Josie och Matt har ett underligt förhållande, ett on-off förhållande som påminner starkt om forna Öststater vs. Forna Sovjet – ett ömsesidigt ogillande blandat med ekonomiska och känslomässiga band som är för ingjutna för att rent brytas i en separation. Mary tycker att de ska get on with their lives and f**k other people. Jag leker Schweitz och är utan åsikt.

I onsdags fick jag ledigt och åkte med familjen hela vägen till Minnesota, Minneapolis för en Twins match.  Resan tar mer än tre timmar och det regnade ihärdigt. Vi parkerade vid Mall of America (tydligen det största köpcentret i U.S.A) och tog tåget till downtown Minneapolis. Vi såg matchen i The Metrodome, en gigantisk innesluten arena med tak. Det var vi i familjen och en si så där 55000 andra Twins fans, alla ivrigt viftandes med miniflaggor. Även om taket var uppskattat i den aspekten att vi slapp bli blöta, så studsade tyvärr ljudet av femtio tusen skrikande baseboll fans bara runt inuti arenan, vilket skapade känslan av att vara under vatten – ett väldigt genomträngande brus som får trumhinnorna att skälva och balanssinnet att duka under.

Baseball är en underlig sport, först och främst så tar det tid. Vi satt och såg en match, vilket tog fem timmar totalt. Fem timmar! Det kändes som att jag var fastklistrad till bänken när vi väl reste oss för att gå. För det andra - det är en picknick. Man äter konstant under en baseboll match, korv och chips med salsa och popcorn och godis och läsk.  För det tredje, nästan ingen verklig fysisk prestation verkar vara i bruk. Seriöst. Det tar tio minuter att slå iväg bollen med ett trä, sedan joggar slagmannen i sant joggningstempo till första basen (mycket sällan ser man någon faktisk springa).  Jag var mer eller mindre mystifierad. Var är all action? Var är svetten och flåset? Var är tempot för tusan! Det är lite som att observera gräs gro, tar för evigt men är vackert i slutändan. Det är en konstig social sport, ett arrangemang av baseboll strategi snack, sånger, ätandes och flaggviftandes. Jag saknar hederlig svensk nitti minuters fotboll med svettiga Zlatan, knäskador och bäst av allt, action! Resten av familjen var själklart übernöjda och studsade glatt ut ur arenan efter fem timmars svullo käkande och sång sjungande. Jag slocknande som ett ljus innan bildörren hann stängas bakom mig.




Från vänster till höger: Lauren, jag (wow älskar proportionerna i den här bilden), Seth och Allwin.
Det här, ganska tydligt, är innan matchen...



Under matchen...



...efter matchen...
(Jag gillar att man kan se Lauren flina i bakgrunden åt min misär)



 


Kommentarer
Postat av: Storasyster is in tha house

HAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAA LOL



HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAAHHAHAHAHAAHHAHA



HAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHHA



x) .. nu har hela familjen garvat åt ditt inlägg och din sanslöst roliga vardag med rektorer som mäter avstånd på danser HAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHAHAHHAHAHA



HAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAA



HAHAHAHAHHA PLEASE KILL ME I'M FUCKING DYING



=) =) =)



PUSS!

2009-10-21 @ 16:06:27
Postat av: Em

du skriver väldigt bra och väldigt roligt!

2009-10-22 @ 19:14:05
Postat av: Anonym

himla söta bilder på dig

2009-10-22 @ 19:38:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kategorier

Arkiv

Bloggvänner

Sök i bloggen

RSS 2.0