Everybody loves IKEA

Jag vill börja med en liten ursäkt för sega uppdateringar; jag har varit sjuk och mestadels tillbringat min tid med att stirra på de roterande bladen på min fläkt i taket eller Hanna Montana reruns med Lauren på Disney Channel (båda vilka inspirerar starka självmordskänslor).

En ljuspunkt har dock varit familjens jacuzzi som jag legat och vibrerat i mellan mina hostanfall. Nu har jag däremot tillfrisknat! (Det lönar sig ju något att ha två läkare i huset).

I fredags tog jag och Sarah bilen till Milbank High School för årets första hemmamatch. Milbanks arena består egentligen bara två stora plåtläktare och en oval-formad gräsplan. Arenan ligger vid skolan med utsikt över ett mindre bostadsområde med vida gröna majsfält. Jag träffade Hanna på parkeringen och vi köpte popcorn och läsk under läktaren före matchen. Hanna var stolt klädd i en typisk amerikans munkjacka, en sådan där oformlig sak i läder som får alla som bär dem att se ut som små klot. Hanna är manager för skolans Track and Field lag, bandmedlem och med i skolans Drama Club.  Jag upplevde blandade känslor för Hannas munkjacka, en blandning av avundsjuka för den rent klassiska jackan, och viss glädje att i alla fall jag inte såg ut som en vandrande jordglob med popcorn och läsk i händerna.

I stort sett var halva Milbank där, läktaren var smockfull av rött och guld, viftande händer och upprymda föräldrar. Jag och Hanna satt bakom en kille vid namn Michel, skolans bästa terränglöpare och utsedd Student Body President (också den enda jag anser vara någorlunda snygg och smart; en kombo som verkar mer eller mindre utdöd i Milbank High School) Han har förstås en flickvän.

Jag antar att det är relativt typiskt, men jag verkar ständigt attrahera uppmärksamhet från lärare och de finnigaste, nördigaste killarna Milbank har att erbjuda. Speciellt verkar fyra unga män från min Algebra klass gilla att peta mig i ryggen under lektionstid för att sedan stirrande le åt mig med dimmig blick. Ugggh.

Motståndarna var state champions West Central, som utan större ansträngning vann över Milbank Bulldogs 55 - 20. Alexis pojkvän blev tydligen skadad under matchen (något jag totalt missade), jag såg dock min allra första touch down och gjorde min allra första vågen på läktaren.

I lördags målade jag och Sarah den sista biten av mitt rum. Jag måste säga att den mörkare lila färgen blev en aning för mörk för min smak, men den ljusare nästan blåa lilan, blev desto bättre (jag antar att allt är en förbättring från det McDonalds inspirerade färgtemat innan med orange, gul och röd.)

I helgen kom också Brad hem från Saint Martin och han hade med sig presenter. Huset i Saint Martin är familjens tredje hus och ligger i Karibien.  Vi ska tydligen alla dit till jul, något jag verkligen ser fram emot! Brad var där för affärssyften men jobbade tydligen inte särskilt mycket eftersom orkanen Erica passerade Puerto Rico just då, vilket resulterade i förseningar för flygtrafiken.

Vi åkte också till Twin Cities i Minnesota för att hälsa på Sarahs mamma och pappa. De bor i ett mycket sött litet stenhus i ett väldigt typiskt amerikans förortsområde med djupa gröna skogar runtomkring. Det kändes nästan lite sorgligt att åka tillbaka till prärien igen efter att ha känt lukten av riktig skog igen. Det är konstigt men, en av de saker jag verkligen saknar, är lukten av fuktiga träd och sankmark, den där varma, nästan mörka doften av mossa och gran. Jag saknar att promenera, att vara helt fri att gå runt som jag vill. Här måste jag ständigt be om skjuts eller tillstånd. Det finns ingen frihet för rörlighet i landet av frihet.

Igår kväll satt jag uppe sent för att plugga biologi, ett ämne som är otroligt frustrerande att studera då jag måste lära om alla termer och alla namn på saker och ting. Jag blev tvungen att lära mig alla delar av cellen om igen, lära mig alla delar av kroppen, alla tekniska termer med mera.

Som tur är behöver jag inte göra mitt biologiprov förrän på torsdag. Puuuh.

Jag passade också på att shoppa saker till mitt rum när vi passerade Minneapolis i helgen.  Peggy, Sarahs mamma, var snäll och guidade oss alla runt i Minneapolis. Dock slutade hela shoppingen i stadens gigantiska IKEA, något otroligt exotiskt för alla inblandade utom mig själv.

Jag fann visserligen en fullkroppsspegel, gardiner och ett överkast, så jag antar att det blev en lyckad shoppingtur i alla fall…

Mitt rum börjar se riktigt sött ut och jag ska sätta upp spegeln och gardinerna så fort Lauren, Seth och Sarah återvänder från Laurens fotbollsträning. Brad och Allwin är hemma och jag ska gå ner till köket och försöka koka ihop något ätligt till oss alla.

Kram! (önska mig lycka till på mitt prov!)